Efter att i London klättrat in i en plåtfågel som med en hastighet av drygt 900 km/h transporterat mig 11 timmar, både över Atlanten och tillbaka i tiden, klev jag i måndags av i San Diego, enligt klockan tre timmar efter att jag klev på. 

Nu de första dagarna har några av oss Lundastudenter gemensamt ordnat ett AirBnb boende för att på plats lättare kunna leta efter något mer permanent tak över huvudet. Bostadsmarknaden för studenter i San Diego har beskrivits som mer eller mindre mardrömsframkallande med höga hyror och långa avstånd, men de andra, som redan varit här några dagar, hade när jag kom redan hittat vad som beskrevs som en riktig pärla. Således har jag nu, utan att behöva lyfta ett finger ens, boende i ett hus i La Jolla Village med tre andra svenska tjejer. Inte så pjåkigt. Jag har inte sett huset än, men det är en annan femma…

De senaste dagarna har spenderats på jakt efter amerikanska SIM-kort (förvånansvärt svårt att få tag på billigt) och bankkort (förvånansvärt lätt att få tag på, Bank of America gav mig till och med ett kreditkort utan att blinka…).

Vi har också hunnit med lite naturupplevelser och sett både säl, pelikan, kolibrier och sjölejon. De sistnämnda är min favorit. Det luktar fruktansvärt och låter som mistlurar, men de är väldigt underhållande att titta på när de halvt hoppar halvt hasar sig fram på stranden som stora bruna sniglar. Ungarna är särskilt söta. Typ “får hela klungan av folk som står och tittar att gemensamt bryta ut i ett kollektivt aaawwww”-söta.

Skolans officiella orientering är på söndag, fram tills dess lär vi fortsätta försöka ta oss igenom det berg av saker att fixa som uppenbarat sig. Byte av adresser, överföringar av pengar, olika konton som ska aktiveras, busskort, diverse olika typer av appar, internetbank, mail hit och dit. Vad gjorde vi före internet fanns?

Nu är det snart dags för en paus och lunch på stranden – jag klagar inte…