Plötsligt var det dags.
Dessa rader skriver jag från Heathrow där jag mellanlandar på väg till San Diego. Brittiska rugby-laget gick precis förbi och på TV-skärmen mitt emot snackar Zlatan Ibrahimovic på BBC News.

Jag fick nypa mig själv i armen lite när jag tittade ut genom flygplansfönstret och såg varenda glasruta och biltak i hela London glittra i solskenet nedanför. Först då insåg jag att resan börjat. Mina föräldrar diagnostiserade mig med ett allvarligt fall av resfeber (och de borde kanske veta, läkare som de är båda två) då jag har tillbringat de senaste veckan med att fara över halva Europa och Sverige för att hälsa på folk och säga hejdå. Jag började misstänka att de kanske hade rätt när min väska fortfarande var tom klockan tre igår eftermiddag… 

Italien, ett av ställena jag åkt för att krama folk.

Om det är något jag tar med mig från denna veckan så är det att långa kramar är så mycket bättre än korta. Tydligen finns det studier som hävdar att den optimala tiden för en kram är uppemot 20 sekunder för att alla bra hormoner ska utsöndras. Sant eller inte det kan diskuteras, men det är något särskilt med en lång och genuint varm kram. Så det tycker jag du ska göra nu när du slutat läsa, gå och ge någon du tycker om en lång kram.

Jag ska gå ombord på flyget till San Diego. Mot Kalifornien!