Hej från British Columbia,

Jag landade i Vancouver i lördags morse och begav mig ut på stan. Vancouver är en fascinerande mix av storstad med skyskrapor i glas och naturupplevelse med snötäckta berg som bakgrund till en strandpromenad full av drivved och snäckskal. Det känns nära havet. Stranden är vit och finkornig och vid horisonten syns stora fraktfartyg på väg in eller ut. Då och då mullrar det till när ett sjöplan med pontoner flyger förbi för att landa längst in i viken. 

Efter knappa 24 timmar i Vancouver hämtade jag ut en hyrbil och rullade norrut. Två bilfärjor, och en bra bit körning på skumpig asfalt omgiven av skog, senare fann jag mig stå hemma vid vägens ände. Bokstavligt talat. Lund, det vill säga Lund i British Columbia, är slutet, eller starten om man vill se det så, av Highway 101 vars andra ände ligger mer än 15 000 km söderut i Puerto Montt, Chile. Lund, BC, grundades av bröderna Thulin, från Lund, Sverige, 1889 och de namngav staden efter stället där de pluggade. Det ska tilläggas att Thulinarna såklart inte var först på plats egentligen. Kanada har lite att jobba med när det gäller deras “first nations”, det vill säga ursprungsbefolkning som inte hör till de två största grupperna (Inuiter norr om polcirkeln och Metis som har starkt europeiska påbrå). Här kan man läsa mer.

Att beskriva Lund som litet är en underdrift. 
En liten småbåtshamn med en “water taxi” station, ett hotell, som enligt receptionisten är hemsökt av en av Thulinarnas fru, ett litet kafé och en lanthandel som är sådär underbart udda som bara lanthandlar i glesbefolkade områden kan vara. Den enda maten som inte kommer i en förpackning är potatis eller lök, det finns en stor avdelning för alkohol, en för fiskeutrustning och du kan köpa allt från skvallertidningar till 13 olika sorters lim för olika hemmafix och målarböcker med Disney prinsessor. 

Resan hit var en fröjd för ögonen. Det är lite av en mix av Västkustens skärgård, Mellansveriges djupaste skogar och Lofoten. Bergen är runda som i Bohuslän, men höga och ödsliga som i Norge och den där speciella lukten av kallt, salt vatten fyller näsborrarna. Och så är det massor med skog. Barrträd så långt ögat når.

I Lund fick jag sova en natt hos en familj jag hittade via Couchsurfing. De flyttade med fyra barn från Quebec till British Columbia och hamnade i Lund av alla ställen. Jag fick hjälpa till med lästräning på franska, fick lära mig om alla lokala typer av ostron och diskuterade för och nackdelar med olika länders skolsystem vilket var väldigt intressant, och nyttigt. Inser att det börjar bli dags att träna franska igen – man kan inte leva på gamla meriter…

Sedan jag lämnade Lund har jag tagit mig vidare till Vancouver Island.
Fortsättning följer!