Det är fascinerande hur fort ett nytt ”normalläge” kan infinna sig.
Nu har jag varit i USA i en månad och jag kan inte avgöra om det känns som mycket längre eller mycket kortare. Man kommer in i en rytm. Vänjer sig vid allt från ljudet av jaktflygplan som övar loopar från flygbasen i närheten, till de svettframkallande uppförsbackarna till skolan och att vegan-lusläsa alla innehållsförteckningar (amerikanarna gömmer mjölk och/eller ost i allt – från rågbröd till flingor och pizzadeg). 

Cyklar till skolan på min smaragdgröna cykel jag köpt begagnad för 60 dollar. Kommer ihåg att svänga vänster och inte ta till höger vid busken med kolibrierna. Tänker på att tilltala min föreläsare med ”Professor” (tycker inte vi behöver börja med det i Sverige) och säga tack till busschauffören (det kan vi däremot börja göra allihopa). Har börjat klura ut vilken mataffär som är bäst (Trade Joe’s för godast hummus, Ralph’s för billigast frukt och WholeFoods för te) och hur ugnen i huset fungerar, fastän jag fortfarande inte kan översätta Fahrenheit till Celsius utan att behöva räkna i huvudet först (dra bort 32 och dela med 2, ungefär). Har köpt en klädställning och ett litet skrivbord till min lilla hörna ovanför trappen och äntligen flyttat ut ur min resväska. Och så har jag införskaffat en gitarr, min nya Ibanez AW54 Mahogany och jag är redan bästa kompisar.

Kort sagt, det känns som om man börjar bygga upp en liten tillvaro här. På det stora hela är det ganska likt Sverige, någonstans är ju innehållet som man gör, pluggar/jobbar, tränar, handlar, äter mat, umgås med vänner, likadant. Kanske att ramverket ser lite annorlunda ut här. En annan miljö, annat klimat, lite annat samhälle. Är väldigt tacksam för att jag får testa detta ramverk här i San Diego ett år, men jag ska också villigt erkänna att det inte är perfekt och jag ser både bra och dåliga saker med det. Precis som hemma i Sverige. 

Nog med filosoferande.
Veckans reflektion över kulturkrockar mellan Sverige och USA kommer i form av skyltar.
Jag vet inte vad det är, men det känns som om man blir bombarderad med skyltar så fort man går utanför dörren här. Vägskyltarna är hur många som helst och inte alltid så lätta att förstå.

”PED XING” målat på vägen? Tog mig gott och väl en vecka att förstå att de menar ”PEDESTRIAN CROSSING” – ”X” betyder ”cross”, fattar ni? (Som sagt, det gjorde inte jag först).

Skyltarna som talar om vad man får och inte får göra är lika många de.
I klassrummet gäller både ”No Pets” och ”Footwear is required to be worn at all times”. Kanske det sistnämnda har att göra med att många på Scripps passar på att utnyttja närheten till stranden för att surfa på lunchrasten…

I parken vill The City of San Diego påminna om att det är förbjudet med ”off road vehicle activity”, och att det inte är okej att ställa sig i parken och öva på sin golfsving. Vilket är ganska logiskt. Eller?
Det är inte bara skyltar för övrigt. Allting här verkar ha ett budskap, medvetet eller omedvetet. Bilarna är fulla med klistermärken baktill som berättar allt från vilka Nationalparker som bilens ägare besökt till vad de röstar på. Är det inte klistermärken så är det specialdesignade hållare till nummerplåten, ”______ Alumni” (fyll i valfri Ivy-league skola) eller ”Go _____” (fyll i valfritt fotboll/baseball/basket lag). 

Även vad folk har på sig kommunicerar tydligt åsikt och tillhörighet. Skolan har en egen bokaffär (och gym, och flera restauranger, en polisstation, en Amazon pickup point, ett postkontor, vårdcentral med mera…) i två våningsplan. Fast det är bara ena våningsplanet som är för böcker, det andra är för UCSD-merchandise. Här finns allt. Verkligen ALLT. Vi snackar inte bara t-shirts, hoodies, kepsar, strumpor och tygväskor i en uppsjö olika varianter.

Nej nej, detta är på en helt ny nivå. Flaggor att hänga på väggen, vattenflaskor, skrivblock, nyckelband och pennor finns i tjugo olika utföranden vardera. Du kan vara klädd i UCSD från topp till tå och ha nästan allt du interagerar med under en vanlig dag märkt med UCSD loggan. Vill du inte ha en liten UCSD scarf till hunden också? En UCSD-haklapp till bebisen? Eller varför inte en skrivbordsstol i mörkt trä med University of Californias emblem? Finns även som gungstol. (Bild från UCSD Bookstore’s hemsida)

Mest fascinerande tycker jag det är med all merchandise för studenternas familjer. ”UCSD Mom” eller ”UCSD Dad” finns på kepsar, tröjor, termosmuggar, nummerplåtshållare, ja till och med vinglas. Fast av någon anledning fanns det bara ”UCSD Mom”- vinglas, dricker inte pappor vin?
 Nu ska jag sluta vara ironisk och göra mig lustig över det som man här kallar för ”School Spirit”. Det är ju ändå helt rätt att man ska vara stolt över att gå på en bra skola, visa det och bidra till att bygga ett community. Min inre lilla svensk som vuxit upp med jantelagen ska bara vänja sig lite…

Dags att dra till stranden. (Definitivt ett stort plus med San Diego ramverket…)
Ha en fin vecka!