Hej,
Hoppas du har det bra och att december fört med sig lite julkänsla, vart i världen du nu än befinner dig.

Detta blir ett inlägg utan så mycket bilder och med mer text. Ibland är det skönt att inte ha med sin kamera, man tvingas se världen med båda ögonen och vara här och nu utan att leta bästa ljuset och kompositionen. Istället slänger jag in en bild på mig och mina kära syskon som kommer och hälsar på mig om bara två veckor, vilket jag ser väldigt mycket fram emot.

Allt är bra i San Diego. De senaste två veckorna har det regnat sammanlagt tre hela dagar. Det har forsat längs gatorna och varit ”flash flood” varning i hela vårt område. Lite regn här är ungefär vad snökaos är hemma, man blir ursäktad om man kommer sent och lärarna säger att man hör till de modiga som trotsar vädrets makter. Kan inte låta bli att tycka att det är lite lustigt, men allt handlar om perspektiv antar jag. 

Men nu är solen framme igen, termometern visar 20 grader och ordningen är återställd. Vi är officiellt klara med all undervisning för denna termin och har bara ”finals week” kvar. Jag ska skriva slutprov i alla mina tre kurser i slutet av nästa vecka, och har således några dagar på mig att trycka in allt möjligt oceanografi-relaterat i huvudet. 

Aningen värdelösa men intressanta fakta jag lärt mig i skolan på sistone (men som inte lär komma på ett prov):
– Vi kan bevisa att det funnits marina parasiter ungefär lika länge det funnits andra marina djur bland annat genom att titta på fossilerat hajbajs och se spår av bandmaskar.

– El Nino heter just så (”pojken” på spanska) eftersom det uppträder kring jul när vi firar jesubarnets födelse. I år är sannolikheten för ett vi får ett El Nino år ungefär 80% baserat på de något förhöjda havstemperaturer vi har utanför Kaliforniens kust. El Nino är, i korthet, ett fenomen som innebär att de vindar som normalt blåser varmt ytvatten västerut längs ekvatorn, från Nord- och Sydamerikas västkust till Oceanien, av flera olika samspelande anledningar avtar. Normalt blåser ytvattnet bort och låter kallt näringsrikt vatten välla upp från djupet vilket ger ett bra fiske, men under El Nino år får vi istället varmt vatten utanför Amerika, torka lite över allt och dåligt fiske.

– Skandinavien har producerat en ansenlig mängd framstående oceanografer och fysiker. Jag har försökt lära min Professor i oceanografi att säga ”Ekman” med betoning på ”e”, men det går sådär, de vill hellre betona ”k” här, och säga ”Äkkmann”. Hursom, Ekman var professor vid Lunds Universitet och har löst en massa superviktiga ekvationer som beskriver hur vinden, tillsammans med corioliskrafter, får havet att strömma på ett visst sätt. Rossby har fått namnge så kallade planetära vågor, och Bjerknes och Sverdrup (norrmän) har beskrivit och tagit fram ekvationer för hur massa och energi bevaras i haven.

– Mannen som kom på hur vi kan dela upp fluiders rörelser över olika kroppar i gränsskikt och således löste problem inom strömningslära som varit olösta sedan Newton, han hette Prandtl och 1909 fick han gifta sig med sin PhD-handledares dotter vilket var kutym på den tiden.

(Jag förvarnade faktiskt att det var lite värdelöst vetande… Men om inte annat så kanske de kan påminna om att det är en väldigt stor värld där ute, att det finns massor med saker att upptäcka, och att det finns något för alla att nörda ner sig i. Men lite nyfikenhet kommer man långt.)

I övrigt har jag precis officiellt blivit volontär för det stora akvariet (Birch Aquarium) som är en del av Scripps Institution of Oceanography. Det innebär att jag någon gång i veckan får gå dit och hjälpa till med lite av varje. Allt från att berätta om hur pingviner håller sig varma i kylan och hjälpa besökande barn med att klistra bomullsbollar på bilder av pingviner (”penguinfluff”, hade klister och bomull överallt efteråt), till att traska runt på akvariet en kväll när ett stort läkemedelsföretag håller julfest där och berätta om sköldpaddan, och visa hajäggen där man ser mini-hajarna röra sig genom skalet. 

På helgerna kan allmänheten boka in sig på att ha födelsedagskalas på akvariet, och sådana fick jag hjälpa till vid både denna och förra helgen. Det var något av en kulturchock första gången. Jag hade ingen aning om att man kunde göra födelsedagskalas till en sådan stor grej. Det är snacks, pizza, tårta, inträde och guidad visning till akvariet, inklusive särskilda interaktiva upplevelser där man får klappa hajar, för alla barn och deras föräldrar och presentpåsar till alla gäster. När jag var liten åt man korv med bröd och gick till parken och lekte stafett när det var kalas (men kanske är för att jag börjar bli gammal som gatan?). Jag var rätt förbluffad, och lägg till detta att brandlarmet gick på grund av en bagel som brann upp i mikrovågsugnen i personalköket så hela akvariet fick utrymmas, och försök hålla koll på 15 sexåringar höga på sockriga snacks bland 300+ andra besökare, och du har en minnesvärd lördag…

Men det är kul på akvariet, och jag får gå runt och titta hur mycket jag vill efter mina skift. Här är några bilder. Uppifrån och ner är det en sjödrake, California Moray Eel och en jättebläckfisk.

Nu är det ju officiellt december också vilket innebär att jag inte längre kan protestera när det ska spelas julmusik (jag har en kvot för hur mycket ”jingle bells” jag klarar på en dag). I The ÅÄÖ-Sorority House har vi både druckit saftglögg och bakat (svenska) lussebullar och pepparkakor, gått på julmingel med renhorn/julgranar på huvudet, byggt ihop pepparkakshus från IKEA och julpyntat med handklippta snöflingor. Och så hade vi ett stort blandat gäng svenskar och amerikaner över på ”Swedish Julknytis” där alla fick ta med sig något. Tror att vi hade det mesta som finns på ett svenskt julbord. IKEA levererade köttbullar och sill, det fanns ägg och potatis, lax, ost och grönkål. Inte fy skam. Men helt ärligt känner jag mig ganska klar med julen redan. I alla fall ett litet tag framöver…

Nu ska jag återgå till att plugga.
Som vanligt tack för att du läser, det tar jag inte för givet.