Ibland undrar man vart tiden tog vägen.
Veckan har gått i raketfart. Det är mitterminsprov (”midterms”) på gång i nästa vecka och mycket att göra i skolan. Av någon underlig anledning känns det också ofta som att mycket att göra i skolan alltid lyckas sammanfalla med mycket att göra utanför skolan. Är det ren tillfällighet? Eller kanske snarare att man försöker undvika att göra skolarbete och därför kommer på att man ska hitta på en massa andra saker?

I veckan har jag brottats med svåra hemuppgifter och på gränsen till obegriplig kurslitteratur, men  vi har också varit på bio och sett ”A Star Is Born”, väldigt bra (om än sorglig) och så lyckades vi dra ihop en liten campingtur över helgen (som sagt, av någon anledning sammanfaller saker!).

Vi hyrde utrustning via skolan, packade in oss i en hyrbil i lördags morse och begav oss mot Cuyamaca Rancho State Park. Det ligger ungefär en timme rakt österut från San Diego. Stenigt ökenlandskap och små samhällen bestående av en handfull hus med en väg rakt igenom (gamla Highway 80). Vi vandrade upp på Stonewall Peak, 5730 feet över havet (cirka 1700m), spanade lite nervöst efter skallerormar och kunde rita mönster i dammet på benen efteråt.



Sedan åkte vi ännu längre österut längst Interstate Highway 8 och hamnade vid ett gammalt torn mitt i öknen som byggdes på 1920-talet. Nuförtiden är det ett museum som drivs av en quaker-familj med massor med hundar och både höns och påfåglar på tomten.

Vi hade bokat en campsite i förväg (det var det där med att det inte finns någon allemansrätt i det här landet), och satte upp vårt tält för natten bland stenar och kaktusar. Gällande just kaktusarna så är det lustiga saker. Det finns en uppsjö videos på Youtube om en kaktussort som heter ”Jumping Jollas” som målas upp som människojagande taggmonster som kan bokstavligt hoppa  på dig och slår rot i köttet på dig. Vi kunde såklart inte låta bli att testa att peta på dem lite, men de vi träffade på verkade väldigt beskedliga. Andra kaktusar ser bara coola ut.

Vi åt vår medhavda middag medan solen försvann bakom bergen, och låg och tittade på en miljon stjärnor under filtar medan dagens ökenhetta långsamt lämnade plats för nattkylan.


Med fyra personer i ett tält med extra tjocka sovsäckar var dock nattkylan inga problem, och nästa morgon packade vi ihop oss och rullade tillbaka mot San Diego. Det blev ett något bisarrt frukost-stopp på ett casino med utsikt över gränsen till Mexiko (markerad med ett fem meter högt järnstängsel). Klockan 10 en söndag var det nästan fullt och den etniska fördelningen mellan gäster och personal var precis som väntat. Menyn var precis så typiskt amerikansk man kunde tänka sig (men de hade havregrynsgröt…) och portionsstorleken lika så. Mätta och lätt förundrade rullade vi hem till San Diego och tillbringade resten av helgen med att plugga.

Det lär bli mer av det i veckan som kommer, plugg alltså, och lite förberedelser inför Halloween som börjar närma sig…

Adios amigos,
Ta hand om er!